Med anledning av att kommunikationen med Sandra Svensson från Göteborg, som är au-pair i Arlington, Virginia har spårat ur så väljer jag att återge all konversation offentligt för att jag tycker det är ogenomtänkt att hon lämnat ut min avlidna dotter (med namn och bild) OCH med falska påståenden om vad som faktiskt hände henne. Därutöver anklagar hon mig för att ljuga. Så här är den oredigerade varianten:
Susanne Johansson den 11 mars kl. 15:59
Hej Sandra.
Läste din blogg nyss, där du refererar till M* bortgång. Med hänsyn till oss i familjen och framförallt M* lillasyster vill jag att du tar bort det. Tack.
Susanne
Sandra Svensson den 11 mars kl. 16:05
Hej.
Okej förstår inte varför jag ska ta bort det? Hur kan det påverka er negativt? Jag måste väl oxå få visa att jag bryr mig??
Susanne Johansson den 11 mars kl. 16:21
Hej Sandra!
Självklart ska du få visa att du bryr dig. Ditt inlägg är bra. Jag har invändningar mot delar av inlägget därför att:
Jag vill inte att lillasyster ska behöva läsa och/eller få frågor om sånt man hittar på internet, exempelvis bloggar, där någon ”informerar” om vad som hände. Framförallt när det inte stämmer. Det blir bara ryktesspridning och spekulationer.
”M*…” här raderar jag ut referatet som är innehåller felaktigheter eftersom jag inte vill att det ska spridas på internet.
Därför vill jag att du tar bort det, och jag hoppas du respekterar det. Tack.
Sandra Svensson den 11 mars kl. 16:28 Anmäl
Jag kan tyvärr inte ta ansvar för vad din dotter kan se på nätet.. Vad i det jag skrev stämmer inte då??
Susanne Johansson den 11 mars kl. 16:52
Det är tråkigt att du inte respekterar min önskan.
Jag ber dig ta bort ett stycke, från ett i övrigt bra inlägg, där du som bloggare refererar till andrahandsuppgifter i en traumatisk situation för oss i M* familj. Jag finner ingen anledning av att gå in på detaljerna vad som faktiskt hände med dig. De som behöver den informationen var på plats. Jag valde att kontakta dig den här vägen istället för att kommentera bloggen direkt.
Den 11 mars på kvällen lämnar jag följande kommentar på Sandras blogg:
Det är tråkigt att du inte respekterar min önskan om att ta bort ett stycke, från ett i övrigt bra inlägg. Du säger att du inte förstår hur det påverkar oss negativt…
Eftersom du inte var med har du bara tillgång till andrahandsuppgifter, och jag beklagar att du inte vill visa medkänsla för oss i M* familj under omständigheterna. Det gör ont och påverkar oss negativt.
Jag vet inte var du fått dina uppgifter från men de stämmer inte med verkligheten. Det gör också ont och påverkar oss negativt när det cirkulerar spekulationer om vad som faktiskt hände. När du i andra stycket ”informerar” om vad som hänt kan jag säga att det är 6 faktafel enbart i de två första meningarna.
Så jag ber dig igen. Vänligen ta bort det stycket. Tack.
Susanne
Söndagen den 13 mars gör jag ett inlägg på Facebook:
To Sandra Svensson. I’m begging you for the 5th time. Please delete the part in your blog where you write – from hearsay – about what happened to my daughter. It’s not necessary for you to keep and/or spread inaccurate information. You know exactly what 3 sentences I mean. You said that you don’t understand how this effects us. That’s right. You haven’t got a clue.
Sandra Svensson den 14 mars kl. 01:12 Anmäl
Hej Susanne!
For det forsta sa vill jag bara be om ursakt for att detta har blivit en sadan stor grej helt i onodan, var verkligen inte min mening da jag skrev om M* pa min blogg. Som du vet sa var hon ju en van till mig och detta har varit traumatiskt aven for mig.
Plus att som du vet sa ar jag en au pair, jobbar valdigt mycket och har dessutom varit borta pa en helgkurs hela den har helgen och rent ut sagt overhuvudtaget inte hunnit ta tag i detta med min blogg. Och jag kom precis hem och sag tidigare idag vad du skrev om mig pa facebook och blev valdigt forvanad. Det chockerar mig att du som en mamma i sorg och dessutom som en aldre vuxen, kan bete dig sa fruktansvart lagt, illa och personligt elakt emot mig!
Nog ifall du hade skrivit det bara for att fa ur dig det, men nu var det faktiskt sa att du taggade mig sa att alla kan offentligt lasa och det du skrev var inte ens sant. Sa jag maste bara fa saga att detta var valdigt dalig stil utav dig, da du anklagat mig tidigare for att ha skrivit om saker pa falska grunder! Om du bara hade kunnat vara trevlig och arlig mot mig fran forsta borjan, sa hade det har aldrig blivit nagra problem. For det ar ju faktiskt inte bara jag som skrivit den forklaringen pa min blogg, finns manga fler au pairer som kande M* och hort samma version som mig och aven namnt det pa sina bloggar. Sa kanns fel att du bara hoppar pa mig och sen anklagar mig for att ha hittat pa om vad som egentligen hande henne. Jag fick hora om allt fran en annan van till M* sa jag har inte ens hittat pa nagonting utav det jag skrev utan trodde sjalvfallet att det var trovardig fakta.
Det kanns valdigt fel gjort utav dig att lagga sapass mycket angklagelser och ansvar gallande bada dina dottrar pa bara mig.
Trakigt att det blev sa har och att du var tvungen att ga sapass langt sa att du till och med gjorde mig bade sarad och forbannad!!
Da nar du forst horde av dig sa var min tanke att ta bort det direkt med respekt for dig och din familj. Men nu efter detta sa blir jag nog definitivt att ta bort det endast for M*. Hon ar och forblir varmt om mitt hjarta och alltid i mina tankar.
Susanne Johansson den 14 mars kl. 09:24
Hej Sandra och tack för ditt svar.
Jag bad dig ta bort 3 meningar som innehåller felaktiga detaljer om vad som hände eftersom det påverkar oss. Och jag får ett barnsligt ”varför då?” till svar…
Alla andra au-pairer som jag varit i kontakt med, som trots att de är yngre än du och också jobbar mycket har direkt sagt ”självklart”, ”absolut” och tagit bort det. Det är bara du som varit oförskämd, så det här med ”Mina tankar finns hos M* familj” var ett slag i ansiktet. Jag blev, för att använda dina ord, både sårad och förbannad.
Det blev ”en stor grej” av det för det handlar faktiskt om min dotter och inte om dig som du verkar tro. Du träffade M* i 5 dagar. Hade du varit hennes riktiga vän hade du inte ens namngett henne i din blogg.
Tragikomiskt nog väljer du nu att sätta på dig offerkoftan, där jag är den som är elak. Det kallas efterkonstruktioner när du hittar på saker i efterhand. Såsom att jag skulle ”anklaga dig för att ha hittat på vad som egentligen hände”. Hearsay betyder hörsägen.
Vad gäller taggningen så stämmer allt.
Jag har bett dig 4 gånger tidigare att ta bort det. Tre den här vägen och en kommentar på bloggen. Och då blir det den 5:e gången. Ditt första svar var: ”förstår inte varför jag ska ta bort det? Hur kan det påverka er” Stämmer det med. Om M* finns med namn ska väl du som författare tåla att stå med namn, annars ska du nog överväga om en blogg är rätt forum för dig.
Du är vuxen nog för att se orsak och verkan. Mitt råd till dig är att du läser igenom allt från början till slut. Sedan finns det flera anledningar till att jag inte anger allt för dig, men det innebär inte per automatik att jag varit oärlig.
Idag den 14 mars lämnar Sandra Svensson följande kommentar på Facebook, och jag kan bara spekulera i att det är mig hon avser: Soo tierd if this. Why don’t you just give up and let me be? Making up lies and treat me like this? How dare you!?
Sandra Svensson har fortfarande inte tagit bort de tre meningarna som inte stämmer. Jag kan bara sammanfatta det med FY SKÄMS!
Redigering 15 mars: Nu har de tre meningarna äntligen tagits bort. Tack!
Redigering 20 mars: Nu har både min kommentar och mitt tack på Sandra Svenssons blogg tagits bort. Plötsligt väljer hon istället att friskriva sig och ”mörka”. Sandra – saknar du inre kompass helt och hållet? Har du ingen som helst känsla för vad som är rätt eller fel? Du ersätter de omdiskuterade tre meningarna med ”Får tyvärr inte skriva har vad som hände henne pga familjens vädjan!”
Ynkliga människa! Vad då ”tyvärr” och vad då inte ”får”? Det handlar fortfarande inte om dig! Det verkar som du släppt offerkoftan och satt på dig martyrmanteln istället! Nu får du det att låta som om du är tvungen att böja dig för någon annan. Som bloggare måste du faktiskt ta ansvar för dina egna inlägg! Det handlar om vad du bör/ska och inte ska skriva om… Och du ska inte ljuga, förvanska sanningen och du ska framförallt inte sprida lögner vidare. Nu beklagar du faktiskt bara att du inte får ”informera” om vad som hände eftersom du ”tyvärr” inte får skriva. Om du hade haft en gnutta moral, hade det räckt med att vara ärlig och erkänna att du inte vet vad som hände – om det nu nödvändigtvis behövde skrivas ner. Du hade likväl kunnat lämna det därhän. Men nu valde du väg själv. Igen. Jag rekommenderar dig starkt att växa i kostymen som du satt på dig och bli vuxen nog att ta ditt ansvar som följer med ditt bloggande!
