Spargrisar i bankvärlden

I princip varje kvartal redovisas ofattbara miljardvinster för storbankerna. De genererar sjukt mycket pengar och ger allt till sina aktieägare och inte ett uns till sina sparkunder som har blivit en bortglömd förutsättning för verksamheten.

Nu när Swedbanks VD Michael Wolf sparkas tar han genast tar på sig offerkoftan och påstår sig vara utsatt för en smutskastningskampanj. Fler huvuden lär rulla innan den här affären är klar. En tsunami i bankvärlden är på väg om du frågar mig.

Det är skandal hur bankerna hanterar sin största tillgång nämligen kunderna. Ingen annan bransch skulle överleva med samma attityd. Det är skandal hur bankhöjdarna tillåts agera i egen sak i första hand och för sin arbetsgivare i anda hand. Trolöshet mot huvudman tror jag det kallas.

De oförskämt giriga bankdirektörerna ger ordet spargris en helt ny innebörd!

Crea Diem! / Susanne

Annonser
Publicerat i Ergo Sum | Märkt , | Lämna en kommentar

Saknar idé om rubrik på det här inlägget.

Idag läser jag att en 42-årig aktivist från Tomma burar har dömts till fängelsestraff för att han tagit hönor från en gård utanför Askersund. Medlemmarna i Tomma burar säger sig inte begå något brott eftersom de inte stjäl utan befriar djur.

Jag förstår att ärendet hamnar i domstol, eftersom det inte är någon skillnad på att befria djur som inte är ens egna, till att snatta eller göra en smash-and-grab. Det är företag som drabbas ekonomiskt. Det är (tack och lov) ett rättsväsende som ser att en stark tro och övertygelse är underordnad lagar och regler.

Det jag inte förstår är att det finns tid och resurser till en fällande dom för hönstjuven, när det inte finns motsvarande till fällande domar i andra ärenden som i mina ögon känns både grövre och viktigare. Såsom organiserad mobbing av barn där föräldrar kan anmäla händelser till skolan över tjugo gånger utan åtgärd. Dokumenterade våldtäkter. Kränkande smygfilmningar när det går att spåra vem som äger kameran. Och för att inte tala om alla fall där gärningsmannen hinner lämna polishuset innan bläcket har hunnit torka på rapporten.

Som amatör i rättsfrågor går det bara att spekulera i varför. På något sätt känns det som att rättsväsendet har blivit bekväma och helst dömer påföljder i enklare ärenden. Lyssnade på en kvinna idag som blivit våldtagen efter ett krogbesök. Efteråt fick hon frågan om hon verkligen ville ta ärendet vidare. Om hon verkligen ville utsätta mannens fru och barn för medial exponering. Hon valde att inte gå vidare för hon insåg att det inte var någon idé.

När det gäller kvinnors utsatthet kan jag bara säga tack till de män med ”afrikanskt” utseende som under nyårsnatten uppmärksammade media på vad som pågår och som pågått i många år. För 30-40 år sedan hörde jag att det är så pojkar är. ”Inse och gå vidare”. Nu upplever jag att det är grövre. Både psykiskt och fysiskt. Att det för många blivit vardag – att det inte ens anmäls. Säkert i en kombination av att det inte är någon idé, för att rättsväsendet inte gör något väsen av det. Eller för att de själva blir ifrågasatta. Varför var du där? Vad hade du på dig? Vad gjorde du innan och har du tänkt på konsekvenserna för gärningsmannens familj? Eller att rättsväsendet låter en stark tro och övertygelse få överordnad betydelse i t ex så kallade hedersrelaterade brott.

Det bästa vore om rättsväsendet faktiskt sätter ner foten och tydligt visar var skåpet ska stå. Tycker att tendensen med oroligheter nu ofta kopplade till asylboenden och flyktingar är skrämmande. Idag har det varit värsta kaoset i Stockholm med demonstrationer och motdemonstrationer om man får tro Aftonbladet. Jag oroar mig för utvecklingen. Minst sagt. I går kväll slogs en 16-åring blodig på Sergels torg för att han kom i vägen för ett gäng maskerade män vars syfte var att utsätta ensamkommande flyktingbarn för brott, enligt Towe Hägg vid Stockholmspolisen. Kan man annat än bli förskräckt. Hur står det till i huvudet på folk som ska ge sig på barn? Maskerade dessutom.

Det går säkert inte att begripa varför. En förenklad förklaring kan vara ren avundsjuka. Har man gått i svensk skola och blivit betygssatt utifrån en normalfördelningskurva och uppfostrats i det kollektiva samförståndet där ingen ska sticka ut är det inte onormalt att någon reagerar på om någon annan får20153192039402380816902_sbig gräddfil.

Bilden från arbetsförmedlingen får tjäna som exempel på gräddfil.

Syftet är gott. Att nyanlända blir självförsörjande så fort som möjligt. Men i det kollektiva samförståndet uppstår det frågor bl a på sociala medier. Vad har arbetsförmedlingen gjort tidigare för arbetslösa grupper? Förutom att kräva legitimerad närvaro på ett informationsmöte om hur man uppför sig på en anställningsintervju?

För två år sedan när jag själv registrerade mig på arbetsförmedlingen fick jag höra att jag inte kunde räkna med någon hjälp från dem utan det var upp till mig själv att hitta arbete. Hade jag varit arbetssökande idag skulle jag uppskattat att arbetsförmedlingen startat en kampanj som inkluderar mig också. Även om jag heter Johansson.

Statistiska centralbyrån har i veckan skickat ut aviseringar om telefonintervjuer för att kartlägga otryggheten och utsattheten i det som kallas NTU (Nationella trygghetsundersökningen). Jag hoppas innerligt att det blir ett beslutsunderlag för regeringen, så att något konkret händer, snarast möjligt. Att trenden vänder och att det kan kännas tryggare på gatorna. Det är visserligen inte så illa på svenska gator som amerikansk media rapporterar om men jag har faktiskt börjat se mig om över axeln när jag är ute.

Det blev många infallsvinklar här idag och svårt att sätta rubrik på inlägget. Så det fick bli som det blev helt enkelt. Sorry.

Crea Diem! / Susanne

 

 

Publicerat i Blogg, Ergo Sum | Lämna en kommentar

Lösningen på problemet

Till alla myndigheterna som säger sig har problem med ID-kontroller, körkortskontroller och annat, så har jag ett tips.

Gör ett studiebesök på ett gym som är öppet 24/7.

När jag blev medlem fick jag ett plastkort som är kopplat till mina tumavtryck. För att överhuvudtaget komma in måste jag först dra kortet i läsaren vid entrén. Hamnar då i en sluss där min tumme sedan bevisar att jag är medlem. Ja, det är lite James Bond varning. Slussen är dessutom kameraövervakad och tar jag med någon annan samtidigt – medlem eller inte – åker jag på repressalier. Ingen på gymmet, mig veterligen, ger uttryck för vare sig förföljelse eller av att känna sig kränkt.

Det tog 5-7 minuter att bli medlem. Inklusive sex tumavläsningar. Enkelt, eller hur? När tekniken ändå finns.

Crea Diem! /Susanne

Publicerat i Ergo Sum | Märkt , , | Lämna en kommentar

Kvinnliga rättigheter.

Efter rapporteringen från Köln på nyårsnatten blev jag helt mållös. Hur unga män likt vilddjur i flock antastar kvinnor på öppen gata. Eftersom jag inte var på plats, utan bara följt rapporteringen i media vet jag inte exakt vad som hänt. Det kan mycket väl vara organiserade rånförsök med skenmanöver för att distrahera rånoffren.

Därför är det skönt att Angela Merkel gör ett uttalande om ”i de fall det finns kvinnofientliga grupper i Tyskland så måste dessa bekämpas”. I mina ögon är Angela Merkel den enda politikern i hela Europa som kallar en ”spade för en spade”.

De flata svenska politikerna hanterar sexuella trakasserier tvärsom. Göran Edberg i Hylte kommun kan tänka sig olika öppettider beroende på kön i badhuset för att kvinnor ska få vara i fred. Eller som att ha olika pooler för män respektive kvinnor som Eriksdalsbadet i Stockholm har infört. För att kvinnor ska få bada i fred. Ja, du läste rätt.

Indirekt säger faktiskt svenska politiker att det är ok att trakassera kvinnor sexuellt. Det är bara att ändra lite öppettider och upprätta zoner så är problemet borta.

I Kalmar under nyårsaftonen utsattes ett tiotal tjejer på liknande sätt som i Köln. Angreppen räknas som sexuellt ofredande, och eftersom det bara ger böter i straffskalan gör polisen ingenting.

I förhören med tjejerna i Kalmar framgår det att de flesta förövarna inte pratade svenska. Beklagligt att SD får vatten på sin kvarn. Beklagligt att unga män, med en kvinnosyn som inte hör hemma någonstans, får bete sig kriminellt utan påföljd för att polisen inte har tid/ork/resurser för att utreda vidare.

Jag reagerar starkt på detta. Dels som kvinna och dels för att jag har en närstående kvinna som i mina ögon är psykiskt misshandlad, underminerad och manipulerad av en man. Behöver inte gå in närmare på det eftersom bevisbördan i det fallet är en helt annan jämfört med Köln till exempel.

Mänskliga rättigheter heter det. Med ordet män som grund. Det finns i och för sig inga vetenskapliga bevis för att något matriarkat någonsin har funnits…. Kanske därför som kvinnor emellanåt (fortfarande) räknas som människor med begränsade rättigheter?  I dagens samhälle lär vi våra döttrar att vara rädda om sig och försiktiga med var de är någonstans, och att de måste hålla ihop i grupp. Bara för att en del män har svårt att förstå vad som är rätt och fel.

Det går att avvisa en berusad person från en krog. Det går att avvisa en huligan från en idrottsarena. Jag förstår inte. Ärligt.

Hanna Bocander efterlyser i ett debattinlägg  en nationell strategi om att utbilda i kvinnors rätt för nyanlända. Det är ett steg i rätt riktning med tanke på vad som hänt i Köln och Kalmar. Jag kan tycka att den strategin inte bara gäller nyanlända. Det kan,  med tanke på vissa mäns förhållningssätt gentemot kvinnor även implementeras under ämnet ”samhällskunskap” i grundskolan.

Crea Diem!/Susanne

 

 

Publicerat i Blogg | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Varför får de när inte vi får?

När barnen var små och hade med sig kompisar hem blev det uppenbart att våra regler var, i mångt och mycket, helt andra jämfört med många andra föräldrars. Att det skiljde på vad som var ok eller inte. Särskilt på hur man uppför sig. I vårt hushåll har vi aldrig lekt inte-nudda-golv eller hela havet stormar inomhus. Det har aldrig varit ok att hoppa i vare sig sängar eller soffor. Eller pilla sönder tavlor, akvarium eller bryta av nycklar, och det har varit självklart att man plockar undan tallriken efter sig när man ätit klart. Samt att man äter den maten som serveras eller så låter man bli. Enkelt. Our house – our rules.

För att inte abdikera som förälder gentemot mina barn var jag tvungen att säga ifrån. Måste erkänna att jag kände mig som en riktig satkärring ibland. Särskilt då jag behövde säga ifrån mer än en gång. Med riktigt dåligt samvete som följd… Tänk om barnens kompisar aldrig mer vill leka hemma hos oss? För att deras morsa är sträng. För att vi har andra regler än de är vana vid.

Jag bestämde att våra regler gällde alla som var hemma hos oss. Även om man var gäst. (Det gör de fortfarande ska tilläggas.) För hur skulle jag annars förklara för mina barn att de inte får – när alla andra får? Andras barn kan ju inte tillåtas hoppa i vår soffa när våra egna inte får göra det? Enkelt.

Detta kom jag plötsligt att tänka på under mediabevakningen av avhysningen av EU-migranter och rivningen av kåkstaden på den ockuperade Sorgenfri i Malmö tidigare i veckan. Kan tyckas långsökt, men det är det faktiskt inte. Myndigheterna i Malmö har haft flera olika lagar och regler att luta sig mot. Their city – their rules. Både i Brottsbalken och den lokala ordningsstadgan för Malmö kommun, där exempelvis §15  i den senare, tar upp att tillfälligt boende i tält, husvagn, husbil och/eller annan anordning i samma syfte, inte får ske utan polismyndighetens tillstånd, inom andra områden än den härför iordningställda campingplatsen i Sibbarps badpark… Frågan är om polisen vet om detta? Och i så fall varför gjorde de inget tidigare innan situationen blev infekterad?

Malmö har haft massa lagar och regler att hänvisa till, men har varit flata med att hjälpa fastighetsägaren med avhysningen. Den totala handlingsförlamningen har skapat förvirring, misstro och rykten. ”Varför får de när inte vi får?”

Jämför med en tripp till återbruket – ve den som lägger i fel container. Då får vi direkt höra vilka regler som gäller. Och även dyka ner i containern och hämta upp det felsorterade. Men det har alltför länge varit ok i Malmö. Att lägga allt på hög och dessutom göra sina behov mitt mitt upp i alltihopa. Är det av ren rädsla för att bli kallade rasister som myndigheterna ser mellan fingrarna? Blir det då omvänd rasism när andra länders medborgare får när svenska medborgare inte får?

Det mest galna i Sorgensfrihistorien är att fastighetsägaren får vara med och betala för saneringen av tomten. Trehundrasjuttionfemtusen kronor! Varför ska fastighetsägaren straffas för att myndigheterna inte gör sitt jobb utifrån gällande lagstiftning? Hade EU-migranterna istället bosatt sig på innergården till Stockholms slott hade problemet aldrig uppstått!

Jag förstår förtvivlan hos de som blivit avhysta. Tro inget annat. Det jag inte förstår är hur man utanför stadshuset i Malmö har mage att kräva kommunalrådets avgång och att få andra ställen att bo på? Det engagemanget kan de väl ha på hemmaplan? Och kräva sina egna politikers avgång och en dräglig tillvaro som inkluderar bostad? Jag förstår inte varför man tar sig rätten att göra det utomlands? Innebär det att min tonåring kan kräva att David Cameron personligen fixar en bostad bara för att London lockar för tillfället?

Drar man det till den yttersta gränsen är det på snudd stadskupp. En lokal sådan. Jag tror det är bra att Malmö erbjuder buss hem för de berörda. För hur många hemlösa och ungdomar som fortfarande bor hemma vill inte också kräva någonstans att bo? För varför ska de få när inte vi får?

För att inte ge SD vind i seglen av det som händer och sker i Sverige just nu är det extremt viktigt att politikerna har en tydlig, gemensam hållning. Att vi inte kan erbjuda något som inte ens de egna medborgarna erbjuds. Då undviker man diskussioner, ryktesspridning och ifrågasättande. Höjden av ifrågasättandet är väl ändå kvinnan i märkeskläder som kom med bussen till Lima där flera passagerare vägrade att gå av. Som om märkeskläder är ett skydd mot bomber? Det spelar väl ingen roll vad man har för ekonomi? Faller bomberna så faller de. Oavsett. Det ger bara de som har ekonomi större möjligheter att fly därifrån. Men man är likväl en flykting. Med den begränsade packningen man får med sig är det logiskt att man plockar med sig det finaste och dyraste man har där och då. Så jag förstår inte kritiken. Ska de behöva klä sig i trasor för att räknas som flyktingar?

Läget i Europa är prekärt. För att inte EU-samarbetet ska braka samman behövs andra strategier. Vill man ha ett annorlunda resultat måste man göra annorlunda. Frågan är komplex och jag är ingen expert på vare sig flyktingpolitik eller nationellt samarbete. Däremot tror jag att Sveriges och Tysklands nya inställning med att ”gränsen är nådd – vi pallar inte mer” är en grogrund för illegal flyktinghandel. Inget vi varken behöver eller önskar, eller hur? Insatserna behöver läggas på ankomstpunkterna. Lesbos i Grekland är ett exempel. Vid ankomstpunkt borde alla nyanlända registreras och ”fördelas”. Ursäkta formuleringen, det låter som ett recept och det är inte meningen. Jag tror bara att om EU gemensamt hjälps åt med att ta hand om de som kommer direkt… dokumenterar vem som kommer och vilket land de åker vidare till, ”fördelas enligt kvot”, så underlättar man återförening med andra släktingar när det värsta kaoset ebbat ut. För nu upplever jag det som att det kommer några asylsökande till Europa som egentligen inte klassas som flyktingar. Ungefär som under Tsunamin i Thailand då folk som ville gå under jorden av olika skäl, passade på och anmälde sig själva som omkomna. Finns det ett window of opportunity är det alltid någon som utnyttjar det. Nu ökar även kritiken mot ensamkommande flyktingbarn som är både tunnhåriga och skäggiga. Jag vet inte vem som är hur gammal och hur man bedömer det, men jag är övertygad om att om det florerar rykten om att barn har lättare att få asyl är det alltid någon som utnyttjar det. Med konsekvensen att hela gruppen flyktingbarn ifrågasätts. Där behöver vi göra något så att inte SD får vatten på sin kvarn.

Jag är rätt övertygad om att många med mig, särskilt de som är uppvuxna med ”Hej Matematik” och ett betygssystem enligt normalfördelningskurvan, håller med. Med likavärdesprincip och rättvisetänk. Varför ska de få när inte vi får?

Uppfattar du detta som rasistiskt tar jag på mig det. Inte för att jag är rasist utan för att jag i så fall varit urusel på att formulera mig.

Crea Diem!/Susanne

Publicerat i Blogg, Ergo Sum | 2 kommentarer

Måste jag tycka som du?

I somras läste jag med fasa en tråd på Facebook. Sanna Ehdin valde, att på sin egen status, tacka för att många kontaktat henne från ett MLM-företag, men avböjde då hon inte trodde på produkterna. Vilket ramaskri det blev. Och personangrepp. Helt galet. Bara för att hon tyckte annorlunda. Personerna som jobbar för MLM-företaget, och som på sin höjd har varit med på något konvent och lyssnat på någon professor några timmar, och läst en produktkatalog eller två, påstår att Sanna inte vet vad hon pratar om. (Sanna har en gedigen bakgrund som forskare sedan 80-talet någon gång – jämfört med gaphalsarnas 2-3 år i ett MLM-företag) Det var ingen vacker läsning. Det var heller ingen bra reklam för MLM-företaget. Vem vill jobba och umgås med sådana rabiata, skällande bandhundar? Till slut valde Sanna att ta bort inlägget för det blev riktigt obehagligt.

Dagens Nyheters chefredaktör, Peter Wolodarski, hamnade i liknande blåsväder efter sommarens våldsamma händelser och blev tillsammans med den övriga etablerade mediaeliten i Sverige anklagad för att mörka sanningen. Hans välformulerade ledare som svar på tal, kom efter IKEA-morden.

Av någon anledning har många fått för sig att det är ok att vräka ur sig vad som helst, när som helst, när man känner för det. Bara för att man har ett tangentbord. Bara för att man vill hävda sin åsiktsfrihet. Eller helt enkelt bara för att jävlas.

Det är flera oskyldiga offer som fått sätta livet till den här sommaren. Det känns som det är fler än vanligt tycker jag. Eller så beror det på att jag får nyhetsflödet rakt in i telefonen nu för tiden och blir konstant uppdaterad, och är min telefon avstängd är det alltid någon i omgivningen som är behjälplig med uppdateringen. Vad vet jag? Hur som helst har flödet på de sociala medierna ”gone berserk” efteråt. Med påhopp. Med antydningar. Med vilda spekulationer om vad som faktiskt har hänt. Den värsta var väl i alla fall påståendet runt av ett av offren på IKEA. Vilken fasa för anhöriga, arbetskamrater och vänner! Skäms på er alla som deltog i att sprida det ryktet.

Faktum är att fler än någonsin delar ”artiklar” från Fria Tider, Avpixlat, Nyheter idag, Flashback osv. Från medier som inte är direkt kända för att värna det fria ordet utom det egna. Själv förstår jag ingenting. De som delar detta är till stor andel kritikerna av de etablerade redaktionerna. Samtidigt upphör de totalt med att vara källkritiska. Som sagt, jag begriper inte.

Det har blivit ett märkligt klimat då folk irriterar sig på säljsajter som lockar med en gratis badtunna eller en loungemöbel – och det är bara lurendrejeri. Delar jag det inlägget så är det bara jag själv som drabbas av telefonförsäljare och spam i mailboxen. Delar jag ett rykte är jag med och sprider lögner. Som drabbar andra. Det är knappast någon som visar sin irritation på det. Märkligt. Som myndig skriver jag inte på vad som helst utan att jag läst och förstått. Alltså delar jag bara sånt som jag kan skriva under på. Enkelt, eller hur?

Jag är tacksam för att jag bor i Sverige. Med alla friheter. Jag är uppskattar att tidningsredaktionerna, trots att det slinker igenom en och annan groda, har en ansvarig utgivare. Som granskar, och tar seriöst på åsiktsansvaret och de pressetiska reglerna som följer med tryckfriheten. Tänk hur det skulle bli om tidningarna tryckte spekulationer rakt upp och ner utan eftertanke? Bara för att de har ett tangentbord…

När jag nyttjar min åsiktsfrihet och förväntar mig att du ska respektera det, kan du förvänta dig att jag respekterar din. Även om du inte håller med mig.

Crea Diem! / Susanne

Publicerat i Ergo Sum | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Kungen och prinsen

Så har det blossat upp igen. Diskussionen om monarkis vara eller icke vara. Säkert med anledning av det stundande bröllopet i helgen.

Råkade lyssna på P1 igår där man diskuterade Johan Cronemans kritik av hur Tilde di Paula Eby hanterade frågorna till Prins Carl Philip och hans Sofia Hellqvist under intervjun som sändes i TV4. Jag såg inte det. Ändå undrar jag över Johan Cronemans resonemang. Kan han på allvar mena att det rätt forum, rätt plats för att ställa de frågor till prinsen som han vill ha svar på? Vilken annan kändis behöver stå till svars för sitt eget existensberättigande, var och hur man bor – dagarna innan sitt eget bröllop? Likväl bli ifrågasatt över pengarna på kontot…. Jag bara undrar. Frågorna är berättigade – men definitivt i ett annat sammanhang.

Spontant känns det som att kungahuset får slita rätt hårt för mina skattepengar. Till skillnad från Åsa Romson och några till, som exempel. För kungen kan inte ha ett drömjobb precis med alla statsbesök, invigningar, ordförandeskapet i Utrikesnämnden och påtvingade möten med nya ambassadörer med mera. Han kan ju knappast välja själv, om han ska medverka eller inte. Det förutsätts att Statschefen ska närvara. Helt enkelt. Vissa uppdrag kan ju delegeras till någon annan i familjen. Dygnet har ju bara 24 timmar.

Kungahuset fick förra budgetåret 127 miljoner kronor. En ofantlig summa, men vad används den till?

Nästan hälften, 65 miljoner kronor går till löner för 67 årsarbetare (2013) samt:

  • Drift av Hovmarskalksämbetet som ansvarar för planeringen och genomförandet av kungahusets offentliga framträdanden och officiella representation samt hovets administration och hushåll.
  • Löner till möbelsnickare, tapetserare och konservatorer samt underhållskostnader av 250.000 föremål (lösöre) och konstsamlingar som finns på de olika slotten, som hanteras av Kungliga Husgerådskammaren. Delar av dessa samlingar lånas ut, både inrikes och utrikes till utställningar för allmänheten. Löner går även till slottsguiderna som genomför drygt 3000 visningar om året, varav många för barn och skolungdomar.
  • Löner till Ståthållarämbetet som förvaltar slotten och sköter tillhörande slottsparker, tvätt och linneförråd bland annat.
  • Löner till kungafamiljen

Resterande 62 miljonerna går till löner för 117 årsarbetare (2013) samt drift och underhåll av:

  • Drottningholms slott, som finns på världsarvslistan
  • Stockholms slott
  • Gripsholms slott
  • Haga slott
  • Ulriksdals slott med Sveriges äldsta bevarade rokokoteater
  • Strömsholms slott
  • Rosersbergs slott
  • Tullgarns slott
  • Rosendals slott
  • Gustav III:s paviljong
  • Kina slott

Om vi inför republik till nästa budgetår innebär det inte per automatik att vi sparar 127 miljoner kronor, såvida vi inte ska låta vårt gemensamma kulturarv förfalla och öka arbetslösheten med 187 årsarbetare, plus medlemmarna i kungafamiljen.

Säg att apanaget är 135 miljoner kronor (för att det ska bli jämt och bra) och vi är ca 9 miljoner i Sverige. Det betyder 15 kronor per person och år. En liter filmjölk för att leja ut ovanstående jobb till kungahuset. Är det något att bråka om undrar jag?

Motståndare till kungahuset tycker att vi ska välja Statschef demokratiskt. Vem vill ta på sig det här ansvaret frivilligt? Eller vem vill seriöst formulera den platsannonsen? Tror knappast att det blir billigare i förlängningen. Lite så tänker jag.

Crea Diem! / Susanne

Publicerat i Ergo Sum | Märkt , , , | Lämna en kommentar