Varför får de när inte vi får?

När barnen var små och hade med sig kompisar hem blev det uppenbart att våra regler var, i mångt och mycket, helt andra jämfört med många andra föräldrars. Att det skiljde på vad som var ok eller inte. Särskilt på hur man uppför sig. I vårt hushåll har vi aldrig lekt inte-nudda-golv eller hela havet stormar inomhus. Det har aldrig varit ok att hoppa i vare sig sängar eller soffor. Eller pilla sönder tavlor, akvarium eller bryta av nycklar, och det har varit självklart att man plockar undan tallriken efter sig när man ätit klart. Samt att man äter den maten som serveras eller så låter man bli. Enkelt. Our house – our rules.

För att inte abdikera som förälder gentemot mina barn var jag tvungen att säga ifrån. Måste erkänna att jag kände mig som en riktig satkärring ibland. Särskilt då jag behövde säga ifrån mer än en gång. Med riktigt dåligt samvete som följd… Tänk om barnens kompisar aldrig mer vill leka hemma hos oss? För att deras morsa är sträng. För att vi har andra regler än de är vana vid.

Jag bestämde att våra regler gällde alla som var hemma hos oss. Även om man var gäst. (Det gör de fortfarande ska tilläggas.) För hur skulle jag annars förklara för mina barn att de inte får – när alla andra får? Andras barn kan ju inte tillåtas hoppa i vår soffa när våra egna inte får göra det? Enkelt.

Detta kom jag plötsligt att tänka på under mediabevakningen av avhysningen av EU-migranter och rivningen av kåkstaden på den ockuperade Sorgenfri i Malmö tidigare i veckan. Kan tyckas långsökt, men det är det faktiskt inte. Myndigheterna i Malmö har haft flera olika lagar och regler att luta sig mot. Their city – their rules. Både i Brottsbalken och den lokala ordningsstadgan för Malmö kommun, där exempelvis §15  i den senare, tar upp att tillfälligt boende i tält, husvagn, husbil och/eller annan anordning i samma syfte, inte får ske utan polismyndighetens tillstånd, inom andra områden än den härför iordningställda campingplatsen i Sibbarps badpark… Frågan är om polisen vet om detta? Och i så fall varför gjorde de inget tidigare innan situationen blev infekterad?

Malmö har haft massa lagar och regler att hänvisa till, men har varit flata med att hjälpa fastighetsägaren med avhysningen. Den totala handlingsförlamningen har skapat förvirring, misstro och rykten. ”Varför får de när inte vi får?”

Jämför med en tripp till återbruket – ve den som lägger i fel container. Då får vi direkt höra vilka regler som gäller. Och även dyka ner i containern och hämta upp det felsorterade. Men det har alltför länge varit ok i Malmö. Att lägga allt på hög och dessutom göra sina behov mitt mitt upp i alltihopa. Är det av ren rädsla för att bli kallade rasister som myndigheterna ser mellan fingrarna? Blir det då omvänd rasism när andra länders medborgare får när svenska medborgare inte får?

Det mest galna i Sorgensfrihistorien är att fastighetsägaren får vara med och betala för saneringen av tomten. Trehundrasjuttionfemtusen kronor! Varför ska fastighetsägaren straffas för att myndigheterna inte gör sitt jobb utifrån gällande lagstiftning? Hade EU-migranterna istället bosatt sig på innergården till Stockholms slott hade problemet aldrig uppstått!

Jag förstår förtvivlan hos de som blivit avhysta. Tro inget annat. Det jag inte förstår är hur man utanför stadshuset i Malmö har mage att kräva kommunalrådets avgång och att få andra ställen att bo på? Det engagemanget kan de väl ha på hemmaplan? Och kräva sina egna politikers avgång och en dräglig tillvaro som inkluderar bostad? Jag förstår inte varför man tar sig rätten att göra det utomlands? Innebär det att min tonåring kan kräva att David Cameron personligen fixar en bostad bara för att London lockar för tillfället?

Drar man det till den yttersta gränsen är det på snudd stadskupp. En lokal sådan. Jag tror det är bra att Malmö erbjuder buss hem för de berörda. För hur många hemlösa och ungdomar som fortfarande bor hemma vill inte också kräva någonstans att bo? För varför ska de få när inte vi får?

För att inte ge SD vind i seglen av det som händer och sker i Sverige just nu är det extremt viktigt att politikerna har en tydlig, gemensam hållning. Att vi inte kan erbjuda något som inte ens de egna medborgarna erbjuds. Då undviker man diskussioner, ryktesspridning och ifrågasättande. Höjden av ifrågasättandet är väl ändå kvinnan i märkeskläder som kom med bussen till Lima där flera passagerare vägrade att gå av. Som om märkeskläder är ett skydd mot bomber? Det spelar väl ingen roll vad man har för ekonomi? Faller bomberna så faller de. Oavsett. Det ger bara de som har ekonomi större möjligheter att fly därifrån. Men man är likväl en flykting. Med den begränsade packningen man får med sig är det logiskt att man plockar med sig det finaste och dyraste man har där och då. Så jag förstår inte kritiken. Ska de behöva klä sig i trasor för att räknas som flyktingar?

Läget i Europa är prekärt. För att inte EU-samarbetet ska braka samman behövs andra strategier. Vill man ha ett annorlunda resultat måste man göra annorlunda. Frågan är komplex och jag är ingen expert på vare sig flyktingpolitik eller nationellt samarbete. Däremot tror jag att Sveriges och Tysklands nya inställning med att ”gränsen är nådd – vi pallar inte mer” är en grogrund för illegal flyktinghandel. Inget vi varken behöver eller önskar, eller hur? Insatserna behöver läggas på ankomstpunkterna. Lesbos i Grekland är ett exempel. Vid ankomstpunkt borde alla nyanlända registreras och ”fördelas”. Ursäkta formuleringen, det låter som ett recept och det är inte meningen. Jag tror bara att om EU gemensamt hjälps åt med att ta hand om de som kommer direkt… dokumenterar vem som kommer och vilket land de åker vidare till, ”fördelas enligt kvot”, så underlättar man återförening med andra släktingar när det värsta kaoset ebbat ut. För nu upplever jag det som att det kommer några asylsökande till Europa som egentligen inte klassas som flyktingar. Ungefär som under Tsunamin i Thailand då folk som ville gå under jorden av olika skäl, passade på och anmälde sig själva som omkomna. Finns det ett window of opportunity är det alltid någon som utnyttjar det. Nu ökar även kritiken mot ensamkommande flyktingbarn som är både tunnhåriga och skäggiga. Jag vet inte vem som är hur gammal och hur man bedömer det, men jag är övertygad om att om det florerar rykten om att barn har lättare att få asyl är det alltid någon som utnyttjar det. Med konsekvensen att hela gruppen flyktingbarn ifrågasätts. Där behöver vi göra något så att inte SD får vatten på sin kvarn.

Jag är rätt övertygad om att många med mig, särskilt de som är uppvuxna med ”Hej Matematik” och ett betygssystem enligt normalfördelningskurvan, håller med. Med likavärdesprincip och rättvisetänk. Varför ska de få när inte vi får?

Uppfattar du detta som rasistiskt tar jag på mig det. Inte för att jag är rasist utan för att jag i så fall varit urusel på att formulera mig.

Crea Diem!/Susanne

Annonser
Det här inlägget postades i Blogg, Ergo Sum. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Varför får de när inte vi får?

  1. Som vanligt är du oerhört klok. Å samma regler gällde mitt hem och gäller fortfarande.

    Liked by 1 person

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s