Dag 24

”Godmorgon! Är du vaken och beredd att gå?”

Oj, är det redan fredag? Tack och lov för sms. Efter en tjurrusning kom jag i tid till den vanliga fredagsrundan med vännen. Hon kommenterade att vi gick mycket snabbare än vi brukar. Gissa vem som glömt tidtagningen? Väl hemma slog jag igång autopiloten och lipade åt Alfons Åberg. Drog igång musik på hög volym och gjorde gårdagens övningar i farten. Dock hoppade jag över utfallen. Kompletterade istället med övningarna jag fick hos sjukgymnasten på rehab igår. Fick med mig ett kraftigare gummiband hem, så nu är jag skönt darrig i hela kroppen. Avslutade med plankan. Det blev nog vibrationsskador i huset efter det.

Såå glad och stolt att jag orkade. Vem hade anat det för drygt tre veckor sedan innan kursen började?

Jag såg livesändningen från Idrottsgalan igår. Tomas Ravelli var konfrencier och Lill-Babs och David Lindgren uppträde. Lill-Babs avslutade med några välriktade ord till den tusenhövdade publiken från drygt 30 idrottsföreningarna.

”Jag har varit artist i 60 år. Det är lika roligt nu som då. Vet ni hur man ska göra? Det är bara att köra. Det bildas aldrig damm på dem som är ute i blåsten”. Tanten är 76 år. Sjuttiosex! Och har samma tempo på scen som Tina Turner. Hon behöver nog ingen hemtjänst. Värt att tänka på.

Efter pausen kajkade sändningen ihop och jag fick tokspel. Tur att jag var själv hemma kan jag ju säga. Hade sms-kontakt med tonåringen hela tiden och när jag får reda på att de är på väg till greenroom ringer telefonen. Mina föräldrar är förtvivlade. De kan inte heller se sändningen, och ville försäkra sig om att det inte var deras internetuppkoppling det var fel på.  Jag skickar ett nytt sms för jag är nyfiken som en galning. Då ringer telefonen igen. Den tjänsteresande mannen ringer och vill veta hur det har gått för dem. Jag börjar nästan gråta. Teknikhelvete på ren svenska. Då plingar det till i telefonen, jag ber mannen vänta för att kolla sms:t. Mamma vi vann! Nu är det nästan så jag börjar gråta igen för jag är så glad och stolt. Misstänker att både Skånela (från Märsta – lite komiskt, eller hur?) och Tyresö ligger pyrt till i helgens matcher efter den boosten.

Avslutningsvis skickar jag all kärlek till Idol-Tristans familj. När jag läste nyheten var det som ett slag i magen. En brysk påminnelse om hur skört livet är. Det är inte meningen att 19-åringar ska dö. Det är inte meningen att föräldrar ska överleva sina barn. Det är omänskligt att, när det värsta har inträffat, behöva utsättas för spekulationer om varför. Jag vet exakt vad ni går igenom och vad ni har framför er. Det går tyvärr aldrig över. Det blir bara hanterbart med tiden.

Värme och ljus! / Susanne

Annonser
Det här inlägget postades i Motivation, Träningspass och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s