Tiggaren utanför ICA Maxi

Återigen ser jag honom. Tiggaren utanför ICA Maxi. I somras satt det en kvinna där. Kanske hans fru. Men nu sitter han där, medan vädret är allt annat än vänligt för att stå på knä i. Det är sju plusgrader och det småduggar. Livet har inte varit snällt mot honom. Det ser ut som om han har levt ett hårt liv. Han är smutsig, luktar illa och näsan är snedare än på en proffsboxare. Tänk att jag blir så kluven i hur jag ska göra. Jag vill hjälpa till. Ska jag ge pengar eller inte? Jag vill egentligen inte ge pengar då jag misstänker att det drar till sig kriminella element i förlängningen. I någon form av beskyddarverksamhet. Eller så super han upp dem rent av.

När jag går in i affären låtsas jag om som om jag inte ser honom. För det gör ont att se misären rakt in i ögat. Jag har ju läst reportage om hur beskyddarna tar pengarna. Vet inte hur sant det är – eller om det bara är ryktesspridning av personer som inte är humanister. Så där går jag inne på affären och väljer vad vi ska äta till kvällen och drabbas av värsta samvetet. Här kan jag strosa medan jag väljer och vrakar i värmen. Där ute sitter han. På knä. I hans ålder. I höstrusket.

Jag vet ju inte vad som är sant. Är det ligor som profiterar på naiva svenskars dåliga samvete? Kommer pengarna att tillfalla honom eller någon annan? I lördags sågs en rumänsk kvinna utanför ett köpcenter på andra sidan stan. Barnen på kvinnans skylt som hon hade i knät utanför affären, satt i baksätet på en hyggligt ny bil och inte alls i Rumänien. De kanske bor i bilen, men det känns ändå inte helt ok. Mannen gick in på affären och handlade med barnen och de var väl omhändertagna. Så i det här fallet är det inte riktigt den tragedi som skylten ger sken av. Helt klart en grogrund för ryktesspridning.

Fick nog av min beslutsångest när jag handlat klart. På vägen ut stannade jag till i caféet och köpte en kopp kaffe och två bullar. Gick raka vägen ut till mannen. Han behöver definitivt något varmt att dricka i det här vädret. Bullarna har väl inte optimalt näringsvärde men ger förhoppningsvis lite guldkant på hans tillvaro. Han kunde inte säga tack på svenska. Det behövdes inte. Jag såg det i hans ögon.

Crea Diem
Susanne

Annonser
Det här inlägget postades i Blogg, Ergo Sum, Vansinne och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tiggaren utanför ICA Maxi

  1. Ping: Utvandrarna och invandrarna | Susanne Johansson

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s