Generation Staffan Westerberg

Jag är uppväxt med Staffan Westerberg. Han har fått klä skott för mycket som hänt min generation. Hörde i veckan på radion hur ännu en barndom blivit förstörd. Hur det nu är möjligt?! För mig är det ren jargong. Att skylla på Staffan är som att påstå att skolmaten är äcklig. Eller att påstå att det är bögarnas fel.

Vi i generation Westerberg fick lära oss att lyda. Göra som man blev tillsagd. Läsa läxor och vara hemma i rätt tid på kvällen. Generationen innan oss fick lära sig att göra sin plikt. De uppfyllde förväntningar. Plikttroget. Lojalt. Så vad har vi tillsammans genererat? En generation som fått en övertro på att de kan bli vad som helst. När som helst. Utan att uppfylla förväntningar, göra sin plikt eller ens göra som man blir tillsagd. De vill bara ha svar på ”what’s in it for me” innan de gör något.

Vi i generation Westerberg var bland de sista som fick uppleva allmän värnplikt. Då pojkar blev män. Vad blir det av pojkarna nu? Med sina egna förväntningar på att man kan bli vad som helst utan att göra sin plikt. Är det konstigt att flummeriet ger förutsättningar för enkel nyrekrytering av extrema grupper? Att få regler att förhålla sig till. Att bli tillsagd vad man ska tycka och tänka. Känna grupptillhörighet och att man är någon.

Jag tycker inte det är konstigt att extremgrupperna ökar i antal. Eller får mandat i EU-parlamentet. Det är konsekvensen av flummeriet. Av att vi i generationen innan inte varit tydlig nog. Av att skolan har ballat ut. Inte lärarkåren givetvis. Utan förutsättningarna. Har tidigare reflekterat över svenska skolans dåliga resultat i internationell jämförelse. Idag har jag förstått vad det beror på. Betygssystemet. Om en gymnasieelev presterar B på alla prov men av någon anledning får E på det nationella provet är slutbetyget E. I min hjärna borde det kunna bli något mitt emellan. C eller D. Men nej. Det går inte. Du får det betyg som är lägst för kursen. Vad hände med hellre fria än fälla? Vad hände med att det är mänskligt att ha en dålig dag? Vad händer med en elev som kvällen innan fått reda på att farmor ligger för döden eller att föräldrarna ska skiljas? Är det ett humant betygssystem vi har? Då är resultaten av Pisaundersökningarna inget annat än ett kvitto på själva betygssystemet och inte på vad svenska eleverna har lärt sig. Vad lär vi våra barn? Vad vill vi att de ska ha med sig? Är det värt att ge järnet om en dålig dag kan stjälpa två års jobb? Och hur förklarar vi för dem att bankdirektörer fortfarande kan plocka jättebonusar trots att de har drivit banken med förlust och ber om statliga lånegarantier? Sorgligt.

På tal om skolan. När jag och andra i generation Staffan Westerberg gick i skolan fick vi lära oss att palestinier är terrorister. Det var så synd om israelerna. Så här i efterhand är väl det en av nittonhundratalets sämsta mörkning. Av sanningen. Precis som att säga att utlänningar tar våra jobb. (När det är tack vare dem som vi har fler butiker och restauranger, läs arbetstillfällen, i en för övrigt utrotningshotad glesbygd). Att säga att muslimer är hemska, eller att Sverigedemokrater är det. Sanningen är varken eller. Det finns palestinier som sympatiserar med terrorister, precis som vissa muslimer och en del Sverigedemokrater gör. Inte alla. Men vissa individer – oavsett gruppering – tror på våld. Som lösning. Om det handlar om rena bomber eller järnrör på stan är det lika vansinnigt.

Vad jag menar är att vi har en förmåga att döma och bedöma andra. Du ska få betyg efter lägsta resultat. Du är dum i huvet eftersom du är….  Även jag dömer, fast jag jobbar på att inte göra det. Utifrån förutfattade meningar. Men jag har upptäckt att många människor, som tar avstånd från Sverigedemokraternas kategoriska åsikter om till exempel muslimerna har, när det kommer till kritan, exakt samma jargong själva om människor som sympatiserar med SD.

Jag tror på Allah lika lite som jag tror på Sverigedemokraterna. Ändå tycker jag att Sverigedemokraterna ska behandlas med samma respekt som muslimerna. Eller Staffan Westerberg för den delen.

Återigen hamnar jag i resonemanget runt yttrandeansvar.

På tal om Sverigedemokraterna. Jag tycker att det blir spännande när den invandrarfientliga extremhögern från Europas olika länder ska samlas i parlamentet i Bryssel och Strasbourg. Hur ser de på sig själva som utlänningar i Belgien och Frankrike? Hur ska de förhålla sig? Då håller inte jargongerna som argument. De hittar nog en ny ”syndabock”. Kanske blir det Staffan Westerberg?

Crea Diem!

Susanne

 

Annonser
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s