Skitroligt

Livet är bra härligt. Fullt med överraskningar.

Scenariot är följande:

Aprilväder i februari. Lågt stående sol, doft av gammal grönska som än så länge täcker det fräscha som kommer underifrån. Måste kisa lite i motljuset. Lunchpromenaden med bruna labben. Lite för mycket drag i kopplet för det luktar så gott överallt. Hög svansföring. Raskt tempo och plötsligt tvärnit. Labben backar upp mot en sten för att lägga en kabel. Han gör alltid så.

Hunden sitter hopkurad, nästan lutad mot stenen, likt en hoptorkad gubbe som pimplar ute på blankisen, och ser väldigt självbelåten ut. Plötsligt rycker han till. En av kottarna rullar av stenen och förbi honom mellan tassarna. Han skrämmer sig själv. Varenda gång. Med varenda kotte!!

Hur kommer det sig att hunden blir så överraskad där han sitter? Han är ju så himla snabb på att ”fatta” andra saker. Som att knacka på dörren när han vill in till exempel.

Crea Diem! / Susanne

Annonser
Det här inlägget postades i Familjeliv, Härligheter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s