Äntligen

Ser med glädje att en skoldirektör i Jönköping har stampat ner foten i backen.

Med barn i skolåldern har jag förundrats över att det numera är förbjudet med klasskassa för skolresor  samtidigt som det är ett måste att betala för att barnen ska få mat för dagen eller följa med på utflykter. På det stora hela är det oftast inga stora pengar att bråka om, men under ett läsår blir det en del. Framförallt om man har flera barn.

Det är inte tillåtet att samla pengar till en klasskassa bara för att barn i familjer med dålig ekonomi inte ska känna sig utpekade.

Men å andra sidan är det ett måste med matlåda till alla utflykter. Eller betala en ”avgift” för att barnet ska få följa med. För att inte tala om alla ”måsten” med skridskor, skidor, löparskor för inomhus-, och utomhusbruk.

Flerbarnsfamiljer har det inte lätt då barnen växer så det knakar. Det är ju inte alltid som barnen kan ärva varandra om säsongen inte stämmer liksom.

Den här ekvationen får jag inte att gå ihop.

Gillar därför skoldirektörens förslag om att skolan ska följa skollagen om en AVGIFTSFRI grundkola.

Varför inte låta barnen fixa sin egen matlåda? Släpp in dem i hemkunskapssalen eller i köket på eftermiddagen innan utflykten och låt dem göra sin egen pastasallad, eller grädda sina pannkakor.  Då får de lära sig både att ta ansvar och på sikt även höja respekten för det arbete som ”mattanterna” utför.

Crea Diem! / Susanne Johansson

Lära för livet?

Följer dokumentären/såpan 9 A från Johannesskolan i Malmö som produceras av SVT. Mest för att mina barn går i skolan, och jag vill skapa mig en uppfattning som visserligen vinklas ur ett TV perspektiv – men ändå. Var får man den insynen annars? Är man med på lektionstid är det inte riktigt samma sak…

Kritik har framförts från moderat håll mot serien över att TV valt en ”ganska” bra klass. Men spelar det någon roll? Om nu lärare, elever, föräldrar och skolledning vill prova på ett nytt sätt för att få nya resultat applådera dem istället! Hellre det än att lunka på i gamla spår, som uppenbart inte funkar tillfredsställande. Definitionen av en idiot är någon som gör samma sak intensivare i förhoppning om ett annorlunda resultat.

Enligt skolverkets sammanställning av åk 9 som fick slutbetyg i juni 2007 klarade 47 % av målen i nämnda skola. 47 %! Heder åt rektorn som tar krafttag.

Från sammanställningen framgår också att riksgenomsnittet för 125 620 elever som gick ut nian förra året, oavsett huvudman, har 76 % klarat målen. 9 % har inte godkänt i ett ämne, 14 % har inte godkänt i 2 ämnen och 1 % saknar betyg i samtliga ämnen. Skrämmande.

Det innebär att 24 % inte har klarat målen som skolverket satt upp.

I sinom tid kommer dessa 24 % att hamna i yrkeslivet. Och medverka till att bland annat skapa BNP för Sverige. Hur kommer det att gå? För dessa individer personligen, för arbetsgivare, för samhället i övrigt? Saknas kompetens i Sverige blir det fler företag som flyttar utomlands.

Jag säger igen: Släng alla rapporter på utbildningsdepartementet och på skolverket som utreder huruvida vi ska ha betyg eller inte. När väl eleverna kommer ut i arbetslivet och ska diskutera individuell lönesättning kommer de definitivt att ”betygssättas”. Varför inte skola in dem i verkligheten från början. Sätt betyg 1-10 så behöver inte bokstavskombinationerna räknas om. Det är onödigt arbete.

Man behöver inte utreda eller heta Einstein för att se sambandet mellan den svenska skolans ras i internationella jämförelser med införandet av nya betygssystem i början av 70-talet.

Anställ fler lärare för utredningspengarna som är modiga nog att visa hur det går till innanför klassrummets väggar. För som Stavros Louca (extrainsatt mattelärare i projektet 9A) sa i första programmet: Varför är vi här när ni säger att eleverna är jätteduktiga och arbetsvilliga? Lärare måste våga visa att de inte har total kontroll och be om hjälp för elevernas skull.

Det här inlägget blev längre än vad jag tänkt, men jag blir så upprörd av insnöade och prestigefulla tjänstemän (som avlönas av skattemedel, vilket då även inkluderar skolpersonal) som laborerar med våra barn, och de som på fullt allvar har mage att kritisera nya grepp…

Crea Diem! / Susanne