Under de senaste dagarna har den globala finansmarknanden stått i fokus. Världen skakar. Det är kris. I förhållande till vad? Till mjölkpulverskandalen i Kina? Kriget i Afghanistan? Naturkatastrofen på Haiti?
Är det kris när börsmäklare på Wall Street som tidigare fått miljontals dollar i bonus varje år nu riskerar att sägas upp, eller att investerare är nervösa? Mäklarna och investerarna har säkerligen tak över huvudet och mat för dagen. Antalet människor som inte har det är mångdubbelt fler än antalet investerare och mäklare. Så vad är det som krisar?
Tidigare i år rapporterades om att luften gått ur fastighetsmarknaden i USA. Då behöver man inte vara Einstein för att förstå att lågkonjunkturen är på väg. Been there – done that. Är det fler än jag som gjorde min sämsta bostadsaffär hösten 1992? Kommer ihåg hur glad jag blev när räntan sjönk från 500 % till 17,25 %. Således inget nytt under solen.
Att blåsa upp det som händer nu i medierna gör vanliga människor oroliga för sina bolån, sina pensionsfonder och sparpengar. De som inte har is i magen, eller inte har tillräckligt med marginaler kan jagas upp av mediadrevet till att fatta felaktiga beslut för framtiden. När den stora massan drar öronen åt sig blir konsekvenserna oförutsägbara. Med konkurser och arbetslöshet. Resultatet blir bara att lågkonjunkturen blir djupare och drar ut längre på tiden. Till vems nytta kan man undra?
Att köpa och sälja är alltid ett risktagande när det gäller att tjäna pengar. Sedan spelar det ingen roll om det handlar om loppisfynd, aktier eller bostäder. Det enda som skiljer är antalet nollor i köpeskillingen. Och det är inte alla förunnat att ha pengar att spekulera med. De som har det får rådet att ligga lågt tills vidare.
Vet inte om det är medias behov av ”eländesjournalistik” som gör att ekonomin får så stort utrymme eller om det bara speglar vår tids människosyn. Vad tror du?
Crea Diem! / Susanne
